All Brand Bordeaux

 

Den normala dräktigheten hos tik

Dräktighetstid

I medeltal är en tik dräktig 63 dygn räknat från parning med en variation på 56-72 dagar. Variationen beror på flera saker men viktigaste faktorn är när tiken haft ägglossning. Räknat från ägglossningen så går de flesta tikar dräktiga 63 dygn +/- någon dag.

Tecken på dräktighet:

  • Viss vulvasvullnad kvarstår efter löpet
  • Tiken är illamående i vecka 3 och/eller 5
  • En lindrig blödning från vulva under vecka tre i graviditeten är normalt.
  • Rodnad av spenarna från vecka 4
  • Spen och juverförstoring från vecka 5
  • Bukförstoring från vecka 5
  • Klar, seg flytning från 4-5 veckan
  • Fosterrörelser från vecka 7

Dräktighetsdiagnos kan ställas på flera olika sätt men vanligast idag är att man gör ett ultraljud ca 28 dagar efter parning. Nackdelen är att en enstaka valp kan missas men fördelen är att man kan se att valparna lever och att allt verkar normalt med livmodern. Det är dock svårt att räkna valpar med ultraljud.  Man ser bara en liten del av buken åt gången och det är lätt hänt att man räknar samma valp flera gånger eller missar en annan. Vill man räkna valpar är det bättre att ta en röntgenbild någon gång efter dag 43. Då har valparnas skelett börjat bli så förkalkat att det ses på röntgen.

Med lite träning kan man lära sig att känna fosterblåsorna i buken från vecka 3.

Det finns även blodprov som kan användas men det visar bara om tiken blivit dräktig men talar inte om hur valparna mår. Valparna kan tom ha dött men provet kommer fortfarande att vara positivt.

Kullstorleken påverkas inte av hanhunden utan av hur många ägg som tiken producerat under löpet samt hur många befruktade ägg som överlever och utvecklas till valpar.

Unga tikar har i regel lite mindre kullar och sedan ökar kullstorleken fram till ca 4 års ålder varefter den åter minskar. Detta är statistik för tik-populationen i stort. Den enskilda tiken kan givetvis avvika totalt från detta.

Alla ägg som befruktas blir inte valpar. Många ägg dör under den första tiden i livmodern och fram till ungefär dag 45 i dräktigheten kan livmodern resorbera (lösa upp) de döda fostren. Dör fostren efter dag 45 så föds de antingen fram i samband med förlossningen eller så aborteras de. Det händer att enstaka valpar resorberas men att tiken föder fram de andra valparna normalt.

Känsligaste tiden i dräktigheten är dag 13-30. Fostren utvecklas då i en rasande takt och är extra känsliga för störningar som tex mediciner eller infektioner.

Inavel anses vara en bidragande orsak till att kullarna blir mindre.

Tikens skötsel

 Man ska avmaska tiken före parningen, men om det inte blivit gjort, ska hon avmaskas tre veckor efter parningen. Både för tikens och valparnas hälsa är det viktigt att hon är fri från både inre och yttre parasiter. Om man inte avmaskat tiken vare sig före parningen eller efter tre veckor, får man vänta tills valparna är födda. Veterinären kan upplysa om bästa tidpunkten för att avmaska tiken, eftersom man måste vara försiktig, då avmaskningsmedlet kan påverka valparna genom modersmjölken. Det är av stor betydelse att tiken förblir i bästa hälsa under dräktigheten.

Utfodring av tiken

Man får knappast starka och friska valpar från en tik, som inte själv är riktigt utfodrad samt frisk och i god kondition under dräktigheten. Under första dräktighetsmånaden behöver man inte ändra tikens fodervanor, om hon får en riktig och välbalanserad utfodring med alla näringsämnen tillförda i rätt mängd. Om man inte redan ger tiken äggulor, kan man börja med det nu. En liten tik kan få två gulor i veckan, och en stor tik två gulor per dag. Det är stor skillnad mellan olika tikar när det gäller aptiten under dräktigheten. Vissa får stor matlust andra inte. Förutsatt att tiken inte är för tjock, kan hon få äta så mycket hon vill inom vissa gränser. Det är inte mängden foder som är avgörande, utan kvaliteten. Tiken behöver nu större mängd protein, eftersom det bygger upp kroppen. Hon bör få bland annat kött, fisk, mjölk och ägg, om hon står på en hemblandad foderstat. Det är bara foder med högt proteininnerhåll som ska ökas på, däremot inte mjölmat och andra kolhydrater.

   Från fjärde dräktighetsveckan ska utfodringen successivt ökas. Under högdräktigheten och digivningen behöver tiken två till tre gånger så mycket protein, kalk och vitaminer som då hon inte är dräktig. Det är närmast en fråga om personlig smak och vad tiken tidigare är van vid, om man ska ge henne färdigt hundfoder eller hemmablandat. De färdiga fodren innerhåller som regel mineraler, spårämnen och vitaminer, något som även under vanliga förhållanden ska tillsättas hemmablandningar. Det gäller att ta reda på tikens sannolika behov av dessa ämnen för att veta om det använda fodret fyller alla krav på ett avelsfoder. Bland färdigfodren finns också sådana som är avsedda just som avelsfoder och innerhåller alla de ämnen tiken nu behöver i rätta proportioner och mängder. När tiken blir tjockare, behöver hon få sin föda uppdelad på flera mål. Man kan ge tre mål till att börja med, och senare fyra mål om hon verka få en mycket stor kull. Får hon mjölk är det bäst att ge henne den på morgonen, då behöver hon inte urinera under natten. Ge inte tiken för blöt mat, annars kommer hon att få besvär med tandstensbeläggning. Morötter, grova hundkex och stora rörben – om hon tål vid att äta ben – ger tuggmotion som motverkar uppkomst av tandsten. Från och med första dräktighetsdagen ska hon få dricka så mycket vatten hon vill. Detta för att hennes kropp måste bilda fostervätskan, som sedan kommer att finnas i vattenblåsorna som skyddar valparna.

 Motion

Den dräktiga tiken bör få sin vanliga motion tills hon börjar bli tung i kroppen, då man börjar trappa ner motionen så att hon inte blir ansträngd. Om tiken är van vid ett par timmars daglig motion utomhus varje dag, ska hon får fortsätta med det för att hålla sig frisk och i god kondition. Det är betydelsefullt att hon håller sina muskler starka så att hon vid valpningen har tillräcklig styrka att föda fram valparna. Man får aldrig behandla en dräktig tik som invalid, men när hon börja bli tjock och otymplig bör motionen efter hand minskas.

Fostrens utvecklingsfaser

Fosterutvecklingen brukar delas in i tre perioder; celldelningsperioden, embryonalperoden och fosterperioden.

Celldelningsperioden (från dag 1) omfattar tiden från befruktningen tills de befruktade äggen (zygoterna)fäster  vid livmoderväggen (implantationen). Under den här perioden pågår en intensiv celldelning uten någon markerad celldifferentiering.

Under det embryonala stadiet (från dag 20) anläggs alla organ och organsystemen i en bestämd ordning (celldifferentiering), vilket leder till att embryot har fått ett närapå hundliknande utseende i slutet av den här perioden.

Under fosterperioden (från dag 35) färdigbildas organen och fostren mognar. De växer med en bestämd hastighet i början. Därefter blir tillväxthastigheten mer påverkad av yttre omständigheter som till exempel moderkakans funktion, tikens kondition och antalet foster. Fostrens relativa tillväxt är störst i början av fosterutvecklingen, medan den absoluta vikten ökar mest under dräktighetens sista tredjedel.

Vecka 1; Äggen (zygoterna) genomgår en intensiv celldelning i äggledarna under de första dagarna efter befruktningen.

Vecka 2;Zygoterna passerar långsamt genom äggledarna och når livmodern 12-16 dagar efter befruktningen.

Vecka 3;Zygoterna fördelar sig jämt mellan livmoderhornen och fäster vid livmoderväggen (implantationen) 19-20 dagar efter befruktningen. Livmodern är lindrigt förstorad och fosterblåsorna är tydligt åtskiljda från varandra. Embryot, som ännu bara består av ett antal celler, är ca 5 mm långt. Vid palpation av livmodern är fosterblåsorna runda och ungefär 12-15 mm stora.

Vecka 4;Livmodern är markant förstorad. Embryot är ca 17-27 mm. Första förbeningen ses på huvudbenen. Ögonen syns tydligt och man anar öronens plats liksom de båda spenraderna, Vid bukpalpation är fosterblåsorna ovala och ca 25 mm stora.

Vecka 5;(trettiofem dagar) Embryot liknar nu en hund och kallas för foster. Ett beagelfoster som är 35 dagar gammalt är ca 35 mm långt. Fostren har utvecklade ögonlock och täcker ögonen och ytteröron som täcker öronöppningen. Man kan också avgöra könstillhörigheten. Förbening sker av bröstben, bogblad och revben. Fosterblåsorna har nu blivit så stora att de fyller ut hela livmodern så att denna får ett mer jämntjockt utseende.

Vecka 6;(fyrtiotvå dagar) Fostren är nu ca 7 cm långa och man kan se att delar av rörbenen har börjat förbenas. Päls börjar växa runt dag 45.

Vecka 7;(Fyrtionio dagar) Fostren är nu 10 cm långa. Livmodern fyller stora delar av buken. Vid den här tiden brukar fostren vara så starka att man kan känna och senare också se fosterrörelser genom bukväggen.

Vecka 8;(femtiosex dagar) Livmodern är mycket stor och fostren kan röra sig tämligen fritt i fosterhinnorna. Fostren är nu ca 15 cm långa.

Vecka 9;(Sextiotredagar) Valparna är mellan 16-18 cm långa när de föds. De är ordentligt behårade och ögonen är slutna. SÅ gott som hela skelettet är nu förbenat.

Öka sannoligheten för att få tiken dräktig

Catharina Linde Forsberg är professor i smådjursproduktion vid SLU och driver dessutom företaget Canirep tillsammans med sin man. Under hösten har hon varit ute på en föreläsningsturné för ABC's medlemmar runt om i Sverige. – Canirep sysslar med hundreproduktion i alla former, berättar Catharina.

Under 2004 gjorde Catharina en studie där hon studerade 2469 valpkullar av 13 olika raser. Resultatet visade en hel del intressanta saker när det gäller parningssäsong, dräktighetstid, och kullstorlek.

Flest parningar under vinter och vår

För att studera om säsongen som tiken paras på har någon inverkan på fruktsamheten delade Catharina och hennes medarbetare in året i fyra perioder; december-februari, mars-maj, juni-augusti och september-november. Till att börja med så såg man då relativt snabbt att de flesta parningar sker under vintern och våren.
– Jag är övertygad om att det inte bara är vi som styr utan att det ligger genetiskt också, säger hon.

En tes som Catharina jobbade efter var möjligheten att fruktsamheten är bättre på ”vårlöpet” då sommaren är den mest naturliga tidpunkten för valpar att växa upp.
– Och vi såg faktiskt att de kullar som var gjorda på vinterparningar var av signifikant större valpkullsstorlek, berättar hon.

Antalet valpar påverkar dräktighetstidens längd

Catharinas upplevelse som verksam veterinär på området är också att de flesta hundar har en sämre fruktsamhet på sommaren på grund av värmestress.
– Av den anledningen avråder jag ofta tikägare från att inseminera och hanhundsägare från att samla sperma på sommaren, säger hon.

En annan faktor som studerades var dräktighetstidens längd.
– Vad vi kunde se var att antalet valpar spelar roll för hur länge tiken går dräktig. Varje valp mer än genomsnittet i rasen gav nämligen en förkortning av dräktighetstiden med 0.25 dygn och likaså gav varje valp färre än genomsnittet en förlängning med 0.25 dygn.

På vilket dygn valpar tiken?

56-72+/-1dag räknat från LH-peaken

63+/-1ag räknat från ägglossning

60 på optimal parningsdag

På inseminations dräktigheter ser vi ofta att de valpar 60 dagar från insemination

Äldre tikar ger mindre kullar

Tikens ålder spelar roll för hur stora kullar hon får. Catharinas studie visade att första gången man parar sin tik är det bra om hon inte är äldre än fyra år ur perspektivet kullstorlek.
– Riktigt unga samt medelålders tikar över fem år får inte lika stora kullar. Vad som är svårt att säga är dock om en mindre kull beror på att hon valpat tidigare eller att hon är lite mindre fertil.

De flesta tikar löper för första gången när de uppnått 85 procent av sin vuxenvikt vilket oftast betyder att de är 6 till 18 månader gamla.
– Tiden för löpet kan också skilja mycket tikar emellan. Löpet kan vara mellan 10 och 28 dagar vilket är delvis rasbundet men också har att göra med linjer.

Om en tik löper fler gånger än två per år påverkar det fruktsamheten negativt.
– Det beror på att det tar lång tid för tiken att normalisera livmodern efter ett löp, förklarar Catharina.

Bästa parningstid 2-5 dagar efter ägglossning

Även parningsvilligheten kan variera mellan tikar trots att de ligger lika både i ägglossning och löptid.
– Den bästa parningsperioden är dock 2-5 dagar efter ägglossningen (4-7 dagar efter LH) vilken vi kan se med hjälp av ett blodprov eftersom progesteronhalten då stiger.

Bra att veta är att tikens ägg är omogna när de avgår och behöver mogna ”på vägen”.
– De överlever 2-5 dagar i äggledarna samtidigt som spermierna kan överleva 4-6 dagar i livmodern. Det betyder att även om man inte parar på den mest optimala dagen kan tiken fortfarande bli dräktig, säger Catharina.

Normal fruktsamhet anser Catharina borde ligga på mellan 85 och 90 procent och kullstorleken på 1 och 15 valpar.

När ska tiken paras?

10 dagars löpning: dag 8-9

14 dagars löpning:dag 11-13

21 dagars löpning:dag 18-21

24 dagars löpning:dag 21-23

28 dagars löpning:dag 25-27

Detta förutsätter att tiken löper likadant gång på gång.

Bäst att samla sperma från 2-5 år gammal hane

En hanhund är generellt fertil till ungefär tio års ålder men diverse sjukdomar, medicinering etc. kan påverka fertiliteten negativt.
– Prostataproblem kan till exempel börja vid sex års ålder och påverkar fruktsamheten. En frisk vuxen hanhund kan dock para runt tre gånger per vecka eller varannan dag utan att kvaliteten på spermierna försämras.

Om du vill lagra sperma bör du passa på att göra det när hanen är mellan två och fem år gammal.
– Från en äldre hane kan det på grund av dålig fertilitet vara så att sperman inte går att frysa trots att han fortfarande kan befrukta naturligt. En äldre hanhund som inte tidigare gått i avel kan det vara bra att tömma innan han ska para då spermiekvaliteten kan bli bättre av det, säger Catharina.

Hängning inte ett måste

Det är storleken på hanens testiklar som avgör hur mycket spermier han producerar.
– Vad det gäller när testiklarna kommer ned i pungen är min egen erfarenhet att om de inte är där vid 12 veckors ålder kommer de sällan ned. Kommer testiklarna ned runt ett års ålder är de oftast skadade. Det beror på att om spermieproduktionen startar när testikeln ligger uppe i bukens värme förstörs de.

När en hane parar en tik sker normalt tre ejakulat av vilket nummer två är det spermierika.
– Blir det en hängning gör den att spermierna pressas in i livmodern. Tiden för hängningen spelar ingen som helst roll men om man inte får till en kan det vara en fördel att hålla upp bakbenen på tiken i cirka tio minuter för att spermierna ska stanna kvar.

Fryst sperma kontra kyld

Catharina berättar att svenska hundar blir mer och mer efterfrågade utomlands vilket medför att hennes jobb innebär en hel del skickande av sperma åt ”andra hållet” vilket hon tycker är roligt.
– Om sperman väl tål att frysas klarar den sig i princip hur länge som helst, berättar hon.

Kyld sperma är mycket lättare att hantera men den har givetvis en begränsad hållbarhet. Det är viktigt med en jämn temperatur för bra hållbarhet och i en speciellt framtagen kylbox så håller den i 48 timmar. Med en ”vettig” transportfirma går det att skicka kyld sperma både inom Europa och till USA även om det såklart kräver lite planering.
– I Sverige utför vi enbart vaginal inseminering och då är chansen för dräktighet större med kyld sperma men om man lägger den direkt i livmodern som i till exempel USA  och Danmark går det lika bra med fryst, avslutar Catharina.