Intressant diskussion i Norge om avel och HD

(texten är översatt från den norska artikeln. Länk till grundartikeln finns längst ner)

Avel mot HD visar ingen effekt
Statistik visar att att ha riktad avel för höftdysplasi har liten eller ingen effekt hos flera raser.

26.PUBLISERAT
FEBRUARI 2019

JOURNALIST
Inger Lise Walle

Faran för att fokuset på höftdysplasi (HD) blir för stort är att du bevisas att du inte avlar på bra hundar eftersom de har HD.

Bård Ørbekk Larsen är medlem i avelsrådet för hundraser och har lång erfarenhet av hundar. Han har haft ett särskilt fokus på HD, och det han sitter kvar med nu är dåligt samvete.

- Det är fruktansvärt att se tillbaka på vad vi har gjort. Jag har till och med bett om ursäkt till människor för att de blev uppmanade att inte avla på mycket bra jakthundar. Det som jag har kvar i dag är dåligt samvete att vi gick ut med rekommendationerna. Det som har hänt är en tragedi, säger Bård Ørbekk Larsen till jakt & fiske.no.

Han har ändrat sig och stöder sina föregångare. Det betyder att du måste se hur hunden fungerar i skogen eller var den ska prestera, och låt det vara grunden för hunden att föda upp.

Kostar hundägare flera miljoner
Det är känt för de flesta hundägare att läsning och diagnos görs av Norwegian Kennel Club (NKK). Detta är den enda godkända behandlingen. Bilderna är tagna av en veterinär och skickas sedan till NKK. Din veterinär kan inte säga något om resultatet, även om det kommer att vara möjligt för alla veterinärer att utvärdera bilderna.

Enligt siffror som Jakt & Fiske har fått tillgång till har röntgenundersökningar och diagnostik kostat norska hundägare cirka 200 miljoner norska åren 1980 till 2003. Ändå har minskningen av HD misslyckats hos flera raser.

Ett exempel är den irländska setteren. Statistiken från 2003 till 2012 är genomsnittet för HD-fria hundar 85,5 procent. Problemet är att siffrorna varierar från år till år. År 2006 var 80,5 procent HD-fria, 2007 var det 87,4 procent, men 2009 var det 81,4 procent.

Arv är mellan 20 och 30 procent

Även om de positiva resultaten har saknats efter decennier av riktad avel, rekommenderar NKK fortfarande att hundar ska kontrolleras för HD.

De skriver på sin webbplats:

"Eftersom arv ärvs från föräldrar till avkommor är den allmänna rekommendationen att endast HD-fria hundar används i avel. I dag vet du inte den exakta arvsmekanismen för HD, men du vet att arvet är 20-30 procent »

Men åsikterna är många. Kristin Aukrust, chef för hälsa på NKK, anser att fokus på problemet har varit för stort hos många raser.

- Därför är det också positivt att uppfödare gör en kontinuerlig bedömning av hur mycket HD-röntgen som ska betonas. Vad är det rätta svaret på det kommer att variera mycket från ras till ras. HD styrs av många olika gener, men också av miljön. Ärftlighet är måttlig och varierar också från ras till ras, förklarar hon.

Hon tillägger vidare att hundar som används i avel bör vara friska och hundar med svår HD bör inte användas i avel. Detta är NKK: s grundläggande inställning till avel.

- I grund och botten bör hundar som används i avel vara HD-fria. Men i fall där hundar som är funktionellt friska, till exempel, har visat sig ha en mild grad av HD, som tidigare nämnts, måste en övergripande bedömning göras. Det är synd att utesluta en annars enastående hund från avel, säger Aukrust.

Grunden för denna artikel publicerades först 2016 i Hunting & Fishing. Sedan dess har NKK fortsatt att arbeta med HD. De har skapat nya webbplatser med information om HD och hur HD bör betonas i praktisk avel. De har också skapat en HD-projektgrupp.

/Avl-mot-HD-viser-ingen-effekt/?