Tillväxtrubbningar
Tillväxtrubbningar i skelett och leder ses framförallt hos medelstora till stora hundraser. Problemen uppkommer när hunden växer som fortast vilket oftast är runt 4-6 månaders ålder. Osteokondros (OCD) är en tillväxtrubbning som är vanligast i bog-, armbågs-, knä- och hasled. Två andra ledsjukdomar är fragmentering av processus coronoideus (FCP) och ununited processus anconeus (UPA) som drabbar armbågsleden. Dessa sjukdomar har en ärftlig bakgrund men de är inte medfödda. Förutom att det är en genetisk bakgrund till sjukdomarna kan utfodring och motion påverka utvecklingen och följderna av OCD, FCP och UPA.
Den genetisk ärftligheten ligger i storvuxenhet & snabbväxande . Därav INGEN motion till växande hundar av storväxta raser. Ge din växande hund ett foder av känt varumärke ex: Eukanuba, Hill's, Royal eller Robur för valpar av storväxta raser.
Symtomen vid en tillväxtrubbning är hälta på det drabbade benet. Oftast är hältan som tydligast efter vila. Det är dock vanligt att båda frambenen/ bakbenen är drabbade och då kan det vara svårare att se att hunden haltar.
Behandling av OCD och FCP görs via artroskopi (titthålsoperation). att man behöver öppna Efter operationen är aktiv rehabilitering mycket viktigt för att resultatet ska bli lyckat.
Panosteit
Panosteit som förr kallades för växtvärk är en form av benhinneinflammation hunden kan reagera om man trycker på själva benet. Om man har en unghund som är halt, stel eller har ett avvikande rörelsemönster ska den VILA med inflammationshämmande såsom Rimmadyl ell. Metacam i 14-30 dagar Panosteit kan sitta i betydligt längre, då bör kunnig veterinär rådfrågas.
Muskelskador
En annan vanlig orsak till ryggproblem är olika muskelskador.
Om hunden sträcker en muskel tar det normalt mellan fyra och sex veckor för den akuta inflammationen att läka.
Under den tiden ska hunden ha kontrollerad motion för att inte förvärra skadan.
Problemet är dock att hunden ofta visar smärta i max en till två veckor, vilket får ägaren att tro att problemet har gått över. Får hunden då röra sig mer än vad som är nyttigt kan skadan bli kronisk istället.
För att minska risken för muskelskador bör hunden värmas upp ordentligt innan den tillåts att springa fritt. Detta är lika viktigt oavsett om hunden tävlar i agility, kapplöpning, jagar eller springer och leker med kompisar.
När hunden är i vila är blodgenomströmningen i musklerna låg, musklerna och lederna är kalla och stela. Har hunden dessutom legat en stund i en kall bil är musklerna inte alls förberedda på hårt arbete.
Börja med en rask promenad på 15–20 minuter innan du släpper lös hunden så har du minimerat risken för skador.
Spondylos
Spondylos orsakas av att rörligheten mellan två ryggkotor ökar och så småningom bildas bryggor mellan dem.
Ryggkotorna ”växer ihop” och ryggen blir som om den skulle vara stelopererad. Detta drabbar främst äldre hundar, med undantag för en ärftlig typ som finns hos boxern.
Stelheten och störningarna i rörelserna kan göra att hunden upplever smärta i andra delar av kroppen.
Värk hos djur
När vi människor blir sjuka eller får ont någonstans brukar vi klaga och berätta det för våra närmaste. Vi tar en värktablett och kanske beställer vi tid hos läkaren. Är det därför vi tror att hunden också ska klaga över att den har ont någonstans?
Våra sällskapsdjur får också ont i magen, huvudvärk, sträckningar och problem med ryggen, d.v.s i stort sett samma sjukdomar som vi får.
Men en stor skillnad är att en hund eller en katt inte sitter och gnäller över sitt tillstånd. Ofta visar de inte ens att de har ont, de försöker göra det bästa av situationen och anpassa sig till sin värk istället.
Orsaken till deras beteende kan vi hitta bland de vilda djuren.
Ett djur som mår dåligt och har ont kommer att lämnas av den övriga flocken eftersom det hindrar resten av djuren från att skaffa föda eller fly från ev. angripare.
För det sjuka djuret gäller det alltså att antingen ge upp eller att maskera sin värk och hänga med i flocken så gott det går.
Visar hundarna något kan det istället yttra sig som allmän irritation mot andra hundar eller som ovilja mot att lyda när du ber hunden att sitta eller ligga.