Standard
 

Bakgrund/Ändamål: 
Dogue de Bordeaux är en av Frankrikes äldsta hundraser. 
Den omnämns redan på 1300-talet. I mitten av 1800-talet användes hundarna för jakt på tex vildsvin, till hundslagsmål, som vakt av hem och och boskap eller som hjälpreda till slaktaren. 1863 ägde den första franska hundutställningen rum i Paris och där visades rasen under sitt nuvarande namn. Den förekom i olika typer; toulouse-, paris- och bordeaux-typ, varav den senare är ursprunget till dagens Dogue de Bordeaux. Rasen minskade kraftigt i antal under de båda världskrigen och var nära nog utrotad efter det andra världskriget, men fick en ny start under 1960-talet. (Det har förekommit fyra olika standardversioner inklusive denna) 
 

Helhetsintryck: 
Rasen skall till typen vara en kortskallig, konkavlinjerad moloss. Den skall vara mycket kraftfull. Den mycket muskulösa kroppen skall utgöra en harmonisk helhet. Den skall vara något lågställd, dvs avståndet mellan bröstbenet och marken skall vara något mindre än bröstdjupet. Undersätsig, atletisk och imponerande utgör den en mycket respektingivande helhet. Tiken skall ha mindre utpräglade drag än hanhunden.
 

Viktiga måttförhållanden: 
Kroppslängden, mätt fran armbåge till sittben, skall överstiga mankhöjden i proportionerna 11:10. Bröstdjupet skall överstiga halva mankhöjden. Nospartiets maximala längd skall vara lika med 1/3 av hela huvudet. Nospartiets minsta längd skall vara 1/4 av huvudets längd. Skallens omkrets skall hos hanhunden vara nästan lika stor som mankhöjden.

Uppförande/Karaktär: 
Som gammal kamphundsras är Dogue de Bordeaux försedd med vaktinstinkt, vilket gör den vaksam med stort mod, men aldrig aggressiv. Rasen är en god kamrat, mycket fäst vid och tillgiven sin ägare. Den skall vara lugn med jämnt humör och hög retningströskel. Hanhunden är i allmänhet dominant till karaktären.
 

Huvud: 
Huvudet skall vara stort, kantigt, brett, ganska kort och trapetsformat sett både framifrån och ovanifran. Linjerna i skalle och nosparti skall vara konvergerande (framåt).
 

Skallparti: 
Hos hanhunden skall omkretsen på skallen vid dess bredaste del vara nästan densamma som mankhöjden. Hos tiken får omkretsen vara något mindre. Huvudets volym och form är en följd av de välutvecklade tinningarna, det utfyllda partiet under ögonen, okbågarna och bredden på underkäken. Den övre delen av skallpartiet skall vara lätt välvd. Pannfåran skall vara djup. Dess djup minskar mot bakre delen av skallen. Pannan dominerar ansiktet, men skall likväl ha mer bredd än höjd. Huvudet skall ha regelbundna rynkor på båda sidorna om pannfåran. Dessa djupa "bekymmersrynkor" är mycket rörliga beroende på om hunden är uppmärksam eller ej.
 

Stop: 
Stopet skall vara mycket kraftigt markerat och bilda en närmast rät vinkel (95-100 grader) mot nospartiet.
 

Nostryffel: 
Nostryffeln skall vara bred med mycket öppna näsborrar. Den skall vara välpigmenterad i harmoni med masken. Uppnäsa är tillåtet, men utan överdrifter så att den blir riktad mot ansiktet.
 

Nosparti: 
Nospartiet skall vara kraftigt, brett, tjockt men inte plufsigt under ögonen. Det skall vara ganska kort. I profil skall den övre linjen vara mycket lätt konkav med lätt markerade rynkor. Bredden skall avta något ovanför nostippen. Ovanifran sett skall nospartiet vara kvadratisk. Nospartiets linjer skall bilda en mycket trubbig vinkel uppåt mot skallens övre del. När huvudet hålls horisontellt skall den yttersta delen av det tvärt sluttande, vid basen tjocka och breda nospartiet befinna sig framför en vertikal linje, som tangerar nostryffelns främre del. Nospartiets omkrets skall vara ungefär 2/3 av huvudets. Längden skall vara mellan 1/4 och 1/3 av huvudets totala längd, räknat fran nostryffeln till nackknölen. Dessa gränser (högst 1/3 och minst 1/4 av huvudets totala längd) är tillåtna men ej önskvärda. Den ideala längden skall ligga mellan dessa gränsvärden.
 

Käkar/Tänder: 
Käkarna skall vara mycket kraftiga och breda. Rasen skall ha underbett (underbettet är ett raskarakteristikum). De undre incisiverna skall ligga framför och utan kontakt med de övre. Underkäken skall vara uppsvängd. Hakan skall vara väl markerad och får aldrig överdrivet skjuta framför överläppen eller döljas av denna. Tänderna skall vara starka, särskilt hörntänderna. De undre hörntänderna skall vara något utåtriktade och lätt böjda. Incisiverna skall vara placerade på linje, särskilt i underkäken där de skall bilda en tydlig rät linje.
 

Läppar: 
Överläppen skall vara tjock, måttligt nedhängande och dragen bakåt. Sedd från sidan skall den bilda en avrundad kurva. Den skall täcka underkäkens sidor. Framtill skall överläppen ligga an mot underläppen och sedan falla ned på vardera sidan och där bilda formen av ett upp-och nervänt V.
 

Kinder: 
Kinderna skall vara framträdande genom den mycket kraftigt utvecklade muskulaturen.
 

Ögon: 
Ögonen skall vara ovala och placerade brett isär. Avståndet mellan de inre ögonvrårna skall vara ungefär 2 gånger ögonöppningens längd. Blicken skall vara frimodig. Bindhinnorna får ej vara synliga. Färgen skall vara hasselnötsbrun till mörkbrun på hundar med svart mask. Ljusare färg accepteras, men är ej önskvärd pa hundar med röd mask eller ingen mask alls.
 

Öron: 
Öronen skall vara relativt små och till färgen något mörkare än pälsfärgen. Vid ansättningen skall den övre linjen vara något lyft. Öronen skall falla nedåt men inte hänga löst. Den främre kanten skall ligga an mot kinden när hunden är uppmärksam. Nedtill skall öronen vara lätt avrundade. De skall inte nå längre fram än till ögonen. Öronen skall vara ganska högt ansatta i linje med skalltaket, där de bidrar till att accentuera storleken på huvudet.
 

Hals: 
Halsen skall vara mycket stark, muskulös och nästan cylindrisk. Huden skall vara riklig, lös och smidig. Halsens omkrets skall vara nästan densamma som huvudets. Mellan huvudet och halsen skall det finnas en tvärgående föga markerad, lätt välvd fåra. Halsens profil skall vara lätt konvex. Den väl framträdande hakpåsen skall börja vid strupen och bilda ej alltför lösa veck mot förbröstet. Halsen skall vara mycket bred vid basen och vara väl ansatt i skulderpartiet.
 

Kropp: 
Överlinje: Överlinjen skall vara stark
 

Manke: Manken skall vara väl markerad
 

Rygg: Ryggen skall vara bred och muskulös
 

Länd: Länden skall vara bred, tämligen kort och stark
 

Kors: Korset skall slutta måttligt mot svanssättningen
 

Bröstkorg: Bröstkorgen skall vara kraftig, lång, djup, bred och nå nedanför armbagarna. Bringan skall vara bred och kraftig och underlinjen konvex mellan armbågarna. Revbenen skall vara långa och väl välvda men inte tunnformade. Bröstomfånget bör överstiga mankhöjden med 0,25-0,35 m.
 

Underlinje: Underlinjen skall bilda en jämn kurva från den djupa bröstkorgen till den tämligen uppdragna och fasta buklinjen. Den får aldrig vara varken hängande eller vinthundslik.
 

Svans: Svansen skall vara mycket tjock vid roten. Svansspetsen skall gärna nå till hasleden, men inte längre. Svansen skall bäras lågt och får varken ha knyck eller krok. Den skall vara smidig. Svansen skall bäras hängande i vila men höjs i rörelse till 90-100 grader från hängande. Den får aldrig bäras böjd in över ryggen eller rullad.
 

Extremiteter: 
Framställ: Benstommen skall vara kraftig och frambenen skall vara väl musklade.

Skulderblad: Skulderbladen skall vara kraftiga med tydligt framträdande muskulatur. De skall vara snedställda och ha en vinkel pa ungefär 45 grader mot hosisontallinjen. Vinkeln mellan skuldra och överarm skall vara något mer än 90 grader.
 

Överarm: Överarmarna skall vara mycket muskulösa.
 

Armbågar: Armbågarna skall vara bakåtriktade. De skall varken ligga för tätt an mot kroppen eller vara för utåtvridna.
 

Underarm: Underarmarna skall, sedda framifrån, vara raka eller något utåtvridna pa ett sådant sätt att de söker sig mot mittlinjen framför allt hos hundar med mycket omfångsrik bröstkorg. Sedda från sidan skall underarmarna vara lodrätt ställda.
 

Handlov: Handlovarna skall vara kraftiga. Sedda i profil skall de vara lätt vinklade. Sedda framifrån kan de ibland vara nagot utåtriktade för att kompensera de lätt inåtvridna underarmarna.
 

Tassar: Framtassarna skall vara starka med slutna tår och böjda och starka klor. Trampdynorna skall vara välutvecklade och smidiga. Hunden skall, trots sin vikt, gå ordentligt på tårna.
 

Bakställ: Bakstället skall vara kraftfullt med stark benstomme och goda vinklar. Sett bakifran skall bakstället med de helt parallella och lodrätt ställda benen ge intryck av kraftfullhet, fastän bakstället är något mindre brett än framstället.
 

Lår: Låren skall vara mycket välutvecklade och tjocka med väl synlig muskulatur.
 

Knäled: Knälederna skall stå parallella med kroppens mittlinje eller vara lätt utåtriktade.

​

Underben: Underbenen skall vara relativt korta och muskulösa.
 

Has: Haslederna skall vara lågt ansatta och seniga. Hasvinkeln skall vara måttligt öppen.
 

Mellanfot: Mellanfötterna skall vara kraftiga utan sporrar.
 

Tassar: Baktassarna skall vara något längre än framtassarna. Tårna skall vara slutna.
 

Rörelser: 
För att vara en moloss skall rasens rörelser vara ganska smidiga. Stegen skall vara långa, mjuka och marknära. Bakbenen skall ha bra påskjut och frambenen bra räckvidd, särskilt i trav som är den rörelse som föredras. Vid ökad trav har huvudet en tendens att sänkas och överlinjen att slutta framåt, samtidigt som frambenen tenderar att närma sig mittlinjen när de förs långt framåt. Kort galopp med lodrät förflyttning är ganska viktig. Rasen skall vara kapabel till stor hastighet i marknära språng över korta distanser.
 

Hud: Huden skall vara tjock och väl tilltagen.
 

Päls: Pälsstrukturen skall vara fin, kort och mjuk vid beröring.
 

Färg: Enfärgat i alla nyanser av rödgult - från mahogny till isabella (gulvit). Bra pigmentering bör eftersträvas. Smärre vita fläckar är tillåtna på bröst och tassar.

Mask: 

Variant 1: Svart mask. 
Masken är ofta föga utbredd och får inte gå upp över skallpartiet. Den får förekomma tillsammans med lätta mörka skuggningar pa skallen, öronen, halsen och ryggen. Nostryffeln skall då vara svart
 

Variant 2: Röd mask. 
Nostryffeln är då kastanjebrun och så även ögonkanterna.
 

Variant 3: Utan mask. 
Pälsfärgen är rödgul. Huden förefaller röd. Nostryffeln är här rödaktig eller rosa.
 

Storlek/Vikt: 
Mankhöjden skall nästan motsvara omkretsen på huvudet. 
Mankhöjd: Hanhund: 60-68cm Tik: 58-66cm 
En avvikelse pa -1 eller +2 tolereras. 
Vikt: Hanhund: Minst 50kg Tik: Minst 45 kg
 

Fel: 
Varje avvikelse från standarden är fel och skall bedömas i förhallande till graden av avvikelse.
 

Allvarliga fel: 
-kort runt huvud med utstående ögon 
-bulldogtyp (flat skalle, nosparti kortare än 1 av huvudets längd.) 
-påtagligt sned underkäke 
-konstant synliga incisiver när munnen är stängd 
-karprygg 
-sammanväxta svanskotor (ej svansknyck) 
-inåtvridna framtassar (även lätt) 
-överdrivet utåtvridna framtassar 
-platta lår 
-alltför raka hasvinklar 
-alltför övervinklad, hund som står underställt 
-kohasighet eller hasvidhet 
-styltiga eller rullande bakbensrörelser 
-överdrivet tung eller hes andning 
-vitt på svanstippen eller på framsidorna av benen ovanför handloven resp. hasleden
 

Diskvalificerande fel: 
-långt, smalt huvud med föga markerat stop, och ett nosparti som överstiger 1/3 av totala huvudets längd. 
(avsaknad av huvudtyp) 
-nosparti som är parallellt med eller fallande från skallens överlinje, böjd nosrygg 
-sneda käkar 
-ej underbett 
-konstant synliga hörntänder med stängd mun 
-konstant synlig tunga med stängd mun 
-svans som samtidigt har sammanväxta kotor, är vriden åt sidorna eller är missbildad (korkskruvssvans, kroksvans) 
-atrofierad svans 
-vridna underarmar med mycket svaga handlovar 
-alltför raka hasleder 
-vitt på huvudet eller kroppen 
-annan pälsfärg än rödgul
 

Testiklar: 
Hos hanhundar måste båda testiklarna vara fullt utvecklade och normalt belägna i pungen.

Svensk kommentar till Standarden för Dogue De Bordeaux: 

 

Överdrifter som menligt kan påverka hunden fysiskt skall varken premieras i utställningsringen eller aveln.