Jamaica, eller "Mackan", "Lucky Lucky Marushkan" som hon kärleksfullt kallades, var en helt fantastisk tik med ett hjärta av guld, en stark personlighet och en egen vilja som alltid fick oss att le.

 

Hon bjöd på otaliga skratt genom sitt sätt att clowna sig och sin förmåga att alltid sätta sin egen prägel på tillvaron.Hon var en mentalt mycket stabil och balanserad hund som tog livet med ro. Med sina stadiga 65 kilo var hon en tik av modell större, men samtidigt både explosiv och rörlig. Hon älskade människor, särskilt barn, och trivdes allra bäst när hon fick vara en del av gemenskapen och gärna stå i centrum.

Andra hundar var hon däremot ganska ointresserad av, människor var betydligt mer spännande.

 

Hemma tog hon stor plats, både i våra hjärtan och i sängen, där hon alltid skulle ligga mellan mig och David. Ofta drömde hon intensivt och det såg nästan ut som att hon spelade fotboll i sömnen.

Jamaica var en exceptionell spårhund och hennes prestationer i viltspåret var något alldeles extra. Hon spårade hem ett tiotal HP och visade gång på gång vilken fantastisk näsa och arbetsglädje hon hade. Vid NÄKK:s klubbmästerskap i viltspår placerade hon sig som trea bland 25 startande hundar med HP, i en tävling där endast fyra HP delades ut. År 2021 tog hon hem en delad förstaplats som klubbmästare med HP, och 2022 stod hon återigen högst upp på prispallen som klubbmästare. Vi var oerhört stolta över henne och hennes förmåga i spåret. Hon var, kort sagt, magisk.

​

Jamaica var vårt barnbarn genom vår älskade "Bumbibjörnskull" och blev själv mamma till vår sjätte och sjunde kull. Genom henne lever de blodslinjer vidare som ligger oss allra varmast om hjärtat.

Under sina senare år arbetade Jamaica som terapihund och spred glädje, trygghet och värme till människorna omkring sig. Precis som hon alltid gjort.

​

Hon lämnar ett stort tomrum efter sig, men också otaliga minnen, skratt och stunder av stolthet.

För alltid älskad, för alltid saknad. ❤️